Nordic BoTT Sviestad 30/6-1/7

av Thomas Hejdström

Vädret

Botten är en mycket intressant serie med alla ingredienser vilket visade sig extremt tydligt på Sviestadsracet. Lördagen bjöd på ett sällsynt intressant väder som skulle ha fått det mest rutinerade MotoGP teamet att gråta blod.

Morgonen började med duggregn som sedan var precis så där lagom mycket för att det kanske skulle fungera med slicks så alla tvekade in i det sista men strax innan träning ett blev det ordentligt blött och ett frenetiskt däckskrängande.

Efter avslutad första träning kom solen fram och det började torka upp för att givetvis börja dugga igen och så en och annan ordentlig skur. De flesta verkade hålla sig i sina tält och fundera över vad man gjort för ont för att förtjäna detta. Något fel var det i alla fall för till träning två så var det naturligtvis torrt igen, men inte förrän precis lagom innan så att det var dags för stressmeck igen.

Givetvis så var det till slut ett wetrace som startade en timme efter utsatt ordinarie tid. Givetvis så var det nästan torrt fram tills precis innan racet när himlen öppnade sig på allvar. Givetvis var man tvungen att stressmecka igen i teamen. Men det är det som är race.

Dag två var dock felfri med blå himmer, en del moln och uppehåll hela dagen. Tack för det. Då hann de värsta blåsorna i händerna lägga sig från gårdagens däckskrängarmani.

Teamen

Alla verkade vara vid gott humör den intressanta väderleken till trots. De som redaktionen pratade med såg glada ut allihop och även om man inte förstod vad danskarna sa så verkade de också till freds. De hade runda plåtbehållare med sportdryck som de verkade trivas väldigt väl med och de blev allt gladare allt eftersom nivån sjönk.

Alla team har olika nivåer eftersom BoTTen tar emot både A och B-förare. Somliga har helsponsrade hojar med extra allt och andra har endast ett set gatdäck och en luftmadrass och det är en del av problemet och en del av tjusningen med BoTTen. Det är naturligt att det blir stora hastighetsskillnader när man har rutinerade VMförare tillsammans med rookies som tog licens för en månad sedan och som då kanske inte har mer än ett set däck. I det stora hela tog alla hänsyn och gjorde sitt bästa. Fördelen är att fler blir intresserade av att vara med och tävla och visst är det kul att få köra med kända förare som är riktigt duktiga. Det finns ju inte så många chanser till det för de flesta.

Team Scuderia Z var lika hemlighetsfulla som de brukar efter första dagen och gick omkring och såg ut som de hade ett hemligt vapen i rockärmen. Förmodligen var de bara grappasugna.

Team Kjellegård gick mest omkring och såg glad ut och var social med de andra förarna.

Team Mikkel/Geir verkade ha det bra och stressade inte upp sig i onödan. De hade någon form av svensk/norsk/dansk-krypterad kommunikation men de uppförde sig som om allt var i sin ordning. Det var det dock inte på den norska sidan.

Team Swedie såg oförskämt välordnat ut och Johnny var lika glad som vanligt.

Team Watts såg ut som ett lätt oordnat kaos och hojen hade inte riktigt MotoGP status men fungerade gjorde den som den skulle, typ, med några undantag. Fredde spankulerade omkring och var lugnet själv.

Team Mullo hade givetvis bäst organisation, mest depåpersonal och bäst mat. Det var på den mekaniska tillbehörssidan som det saknades en del (däckskrängare, fett, nippelavtagare, momentnyckel, kompressor, däcksjärn, extra fälgar, osv)

Hojarna

Det uppkom en del bryderier under helgen där Geirs hoj inte ville gå rent i blötan första dagen för att sedan stanna helt. Teorin var att det var fukt i dödaranslutningen men även dag två spökade det med tvekan vid påslag trots urtorkning.

Herholz hade bara begagnade Pirelli Super Corsa att köra wetrace med men skaffade finsulor till race nummer två.

Fredde fick problem med växelspaken under dag ett och tappade helt enkelt den senare under racet vilket gjorde att han fick en glad överaskning in i en böj för att sedan få nöja sig med en växel under slutvarven. Han passade även på att besiktiga en sandfålla på tidsträning två andra dagen men var i skick att tävla när det var dags. Han hade också intressanta däcksval under helgen.

Johnny hade koll på prylarna fram till race två när hojen plötsligt konverterade till tvåtaktare.

Zoman fick mystiska problem med att hojen bluddrade dag två och en trasig ventilstyrning befarades. Efter att Nuija kommit förbi och hotat hojen med japanska tändstift om den inte lovade bättring så gick den som den skulle igen under resten av dagen. Redaktionen rekommenderar att Scuderia Z smörjer pinjongen bättre till nästa tävling.

Det var fler team som satt och kliade sig i huvudet med hojarna i bitar under helgen men de var inte kontaktbara nog för en kommentar när de satt och funderade.

Race ett och två

På lördagen visade Johnny och Fredde var skåpet ska stå. De höll ett tempo i blötan som de flesta inte håller i torrt. Det var seriöst krigande om första plats tills Watz växelpelle sa upp sig. Herholz sladdade omkring med sina gatdäck med den äran och alla tog sig i mål utom Geir som då fick stopp på hojen efter några varv. E. Mullo körde för första gången på regndäck och gjorde det väl. Ronny hade som vanligt bra fart på hojen trots att det bara var andra gången han körde på banan.

På söndagen var det jämnare tider på den torra asfalten men Swedie och Watz var naturligtvis i särklass. Det var en hård kamp hela vägen tills Swedies hoj började ryka och läcka olja med några få varv kvar och han fick parkera. Tragiskt men så är det att tävla; det är först över linjen som gäller. Alla andra tog sig i mål och flera med ordentliga förbättringar från första träning på lördagen. Ett kul race med trevligt sound från twinnarna som extra bonus.

Thomas bilder

om du vill ha bild i stort format kontakta Hejdaren

(Tips högerklicka och öppna i ny flik om du kör Explorer 7)